Wilma sov till 7 imorse. Kan bara betyda en sak. Något skumt. Mycket riktigt, förkyld och feber och hemma från dagis idag. Nu har vi läst 7 pixi-bäcker och WIlma ligger med mig i soffan och leker med sin tumstock. Hon har sovit mycket idag så vi får väl se hur lång kvällen blir.

Vi håller tummarna att hon mår bättre imorgon...

Vi chattar härhemma. Det är tur vi hinner kommunicera 

mig: vad gör du
 Torbjörn:  lägger in räkningar
 mig:  ok godkänt
 Torbjörn:  det tar tid eftersom nätbanken är seg
men om 5 min börjar barca-chelsea
sätt på kanal6

 mig:  vad är det som låter från datorn
 Torbjörn:  08 fotboll
 Skickat vid 20.44 på tisdag

Idag är en sån dag när man får hålla huvet över vattenytan. Vissa dagar är det så mycket att jag gör allt utom det jag måste och ska. Puh. Jag känner mig otillräcklig på alla håll och kanter. Men jag känner igen mönstret och hoppas det snart ska vända.

Nu ska Tobbe deklarera.

"Vad är det här?"

"Vad är detta?"

"Kolla vilken snygg kontrolluppgift jag fått från vårt nya lönesystem"

"Nu ska vi se"

Oj undrar hur länge han tänkt hålla på.

Det känns himla bra att Ola Andersson är tillbaka i fotbollskväll. Det måste kännas bra för honom och för Mats.

Tobbe är orolig för svininfluensan. Jag menar inte att det inte är farligt, men risken för svininfluensan känns inte överhängande just nu.

Förut var det fågelinfluensan.

Att sitta i solen mitt i området på en parkbänk. Wilma sitter och lassar sand i en hink. Tilde sitter i mitt knä och kramas. Alla andra grannar vattnar, spikar, gräver, sopar, målar, eller nåt annat. Jag tror inte jag såg någon som bara satt ner på hela dagen nästan. Men det gjorde jag i 20 min på denna bänk och det var underbart. Vilken njutning. Barnen lugna. Sandlådan är terapi för Wilma, hon älskar att gräva.

Alla andra minuter under dagen har varit helt annat tempo. Klädesbyten en gång i timmen och dessutom hittade tjejerna en kartong som det står "SKOR BARN SOMMAR" på. Så de har provat ut ett och annat par under dagen. Wilma fastnade för ett par gympadojjor 3 storlekar för stora.

Vi hann med en cykeltur i skogen. Tobbe blev arg för Wilma somnade i barnstolen och hann fick cykla på en cykel med trasiga växlar och hålla ena handen på Wilmas huvud. På hemresan satt Wilma och sjöng hejaramsor för mig och Tilde när vi kryssade fram bland lera, rötte roch stenar i skogen. Det var kul. Det kändes som vi skulle kunna bli en mountainboke familj (jag har aldrig haft nån mountainbike)

Vi åt skrikmiddag med mormor och morfar.

Wilma inledde middagen:

"Maten på bordet, händerna i knät. Alla sitter stilla, varsågod och ät."

Men sedan brakade det loss och helt plötsligt kunde varken Tilde eller Wilma prata utan bara skrika. MAMMA JAG VILL HA MERA. MAMMA FÖTTERNA PÅ BORDET MAMMA JAG VILL HA EFTERRÄTT MAMMA JAG VILL HA BOKMÄRKE MAMMA FLYTTA DIG FRAM PÅ STOLEN

Nu skriker de på nedervåningen och jag bara ignorerar det. Tänk vilka förmågor man kan utveckla när man fått barn.